Lomma21 oktober 2017 16:52

Här blir stegen längre med åren
När Lomma Manliga Motionärer grundades för 50 år sedan var ynglingarnas löparrundor korta. Nu springer pensionärerna maratonlopp.

Bertil Nilsson och Berne Bernhardsson står utanför den röda stugan vid Habovägen i Lomma. Klockan är halv tio på lördagsmorgonen och de har precis sprungit tretton kilometer. En ganska kort sträcka, tycker Bertil Nilsson.
– Vi som är över sjuttio får lite åldersrabatt. De yngre springer några kilometer till, och de som är över åttio går i stället med gångstavar.
Bertil Nilsson är en av de nyare medlemmarna i föreningen som funnits i ett halvt sekel – själv har han bara varit med i 36 år. Det var en besvärlig chef på Malmö allmänna sjukhus som fick honom att börja springa.
– Han tyckte att vi skulle till bokskogen och springa före lunch, och samtidigt skulle vi ha möte. Han var tjugo år äldre än jag, men han sprang så fort att jag inte hade någon chans att hänga med och svara på hans frågor. Då bestämde jag mig för att träna upp mig lite.

1981 gick Bertil Nilsson med i Lomma Manliga Motionärer. Redan nästa år var han med och sprang ett maratonlopp i London. Men när klubben grundades 1967 var det ingen som hade en tanke på att springa maraton. Det minns Claes Nelson som har varit med från början.
– Nej, när vi började sprang vi väl 3-4 kilometer. Ibland sprang vi en hel mil. Å, det var långt, tyckte vi.

Claes Nelson har varit med sedan starten.
Det var en handfull män i trettioårsåldern som grundade föreningen 1967, berättar Claes Nelson.
– Sedan har vi ju blivit äldre med tiden, lägger han till.
Fast knappast skröpligare. Claes Nelson har sprungit tolv maratonlopp, men det räknas knappt i det här sällskapet.
– Jag har sprungit tjugoett, säger mannen som sitter mittemot.
– Jag har sprungit trettio, säger en annan.

I början höll föreningen till vid eternitfabrikens vedeldade bastu. Bastun var egentligen till för bolagets anställda, men på lördagar höll man öppet även för andra. Tjugo öre kostade inträdet. Sedan dess är det framför allt lördagsmorgnar som gäller för de manliga motionärerna.
Claes Nelson tar fram ett svartvitt fotografi där hela föreningen står framför den gamla bastun.
– Känner du igen mig? Där står jag, säger han, och pekar ut en reslig man i bakre raden.

Eternitfabriken stängdes i slutet av 1970-talet, när det upptäcktes hur hälsovådligt asbest är, och i början av 1980-talet försvann även den gamla bastun. I stället fick motionsföreningen ta över några gamla kontorsbaracker som flyttades från Lund till Habovägen och byggdes om till klubblokaler med egen bastu.

Även föreningens namn har ändrats med åren. Det där med manliga motionärer började kännas gammaldags. Nu är namnet Lomma Motion & Maratonklubb. Ännu är det dock inga kvinnor som har blivit medlemmar i föreningen.

Fast det en väldigt duktig kvinna som sprang med redan på 1980-talet, minns Bertil Nilsson.
– Hon var bäst av alla. Men hon ville inte vara med och bada här inne, så hon fick springa hem till Lund när vi andra hade sprungit färdigt.
Lomma