Den 9 januari 2009 skrev Alf Sjögren en artikel om LMM i Sydsvenskan. Klicka på länken eller läs texten som är inklistrad nedan!

 


http://www.sydsvenskan.se/omkretsen/lomma/manliga-motionarer-haller-blekfetman-borta/

 

 

Manliga motionärer håller blekfetman borta

 

"Är du 41 år och så blekfet. Då får du börja springa." Den bryska tillrättavisningen från en läkare för 37 år sedan satte fart på Stig Kinnhagen och han har inte slutat springa sedan dess.

 

Lomma.

– Det är det bästa som hänt mig i livet. Det här är förebyggande hälsovård och den sociala gemenskapen är viktig, säger Stig Kinnhagen, som numera är 78 år och smalare än för ett halvt liv sedan.

Han är en av medlemmarna i Lomma manliga motionärer och har 21 maratonlopp bakom sig. Hans bakgrund är typisk. De flesta hade ingen som helst idrottskarriär bakom sig när de började springa i 40-årsåldern.

 

Varje lördagsmorgon och tisdagskväll året runt sedan 1967 samlas Lomma manliga motionärer och snöstorm eller värmebölja gör det samma. Utanför klubbhuset hissas flaggan med fem röda löparfigurer på gul botten och sedan bär det iväg.

Starten är gemensam men klungan splittras nästan direkt. De springer olika långt och i olika takt.

– Maratonlöparna sticker direkt, säger ordföranden Jan Ola Johnsson.

Det är ett par av de yngsta medlemmarna i 40-årsåldern som hårdtränar inför lopp i New York och Chicago. Det stora flertalet är pensionärer och har slutat med maraton och minutjakt, men själva löpningen har alltid varit viktigare än tiderna så ingen tycker att omställningen varit svår.

 

I en pärm på bordet i klubblokalen finns kartor med flera rundor inritade. Det är bara att välja mellan sträckor på några kilometer upp till tre mil.

– Elva kilometer är en standardrunda, säger Jan Ola Johnsson.

Knut Ekdahl har tjuvstartat med ålderns rätt. Han är föreningens verklige veteran och har varit med från början. Vid 87 års ålder har han slutat springa. Han går i rask takt en runda på 8,5 kilometer och startar lite tidigare än de andra. Han trampar på i nya löparskor över de snålblåsiga åkervägarna.

– I motvinden räcker luften inte riktigt till, säger han.

Knut Ekdahl och flera av de andra har gjort klassikern att under tolv månader genomföra Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimningen och Lidingöloppet. Tillsammans har de gjort så många maratonlopp att ingen längre håller koll på antalet.

 

Jörgen Rasmussen, 74 år, har varit med från början och han har sprungit 37 maror.

– Jag gjorde min bästa tid på 2,57 när jag var 50 år, säger han.

Bästa tiden är ändå inte den roligaste löparupplevelsen han haft, för det krävs nämligen inga långlopp.

– När det är fint väder är det roligast att springa.

– När det är värme, vår och vindstilla är det bäst, inflikar Knut Ekdahl.

 

De har sprungit i många år men minns att det var tungt i början.

– Det är svårt att komma igång, säger Jörgen Rasmussen.

– Det räcker inte att ändra kosten, man måste börja röra sig också. Öl till maten och kakor till kaffet strök jag direkt när jag började träna, säger Knut Ekdahl.

Han går en morgonpromenad på minst sex kilometer fyra dagar i veckan.

– Kroppen kräver det, säger han.

Vanan är stark liksom grupptrycket.

– Även om det är uselt väder så tar vi oss hit. Om man tränat ensam hade man nog struntat i det dagar då det är snöblask, men när man är ett gäng så blir det av. Man vet att de andra är där, säger Jan Ola Johnsson.

 

Det är en stark gemenskap och löparminnena är många. Redan 1975 åkte 19 av medlemmarna till Aten och sprang maraton.

– Det var då Inge blev etta i damklassen eftersom de trodde det var ett tyskt kvinnonamn, säger Knut Ekdahl.

 

Sedan 1967

Löparsällskapet Lommas manliga motionärer grundades 1967. Man samlades först i Eternit­bolagets bastu, men 1984 byggdes en klubbstuga på Habo­området. Det sociala umgänget är minst lika viktigt för de 40 medlemmarna.